Lisa

Förra veckan var verkligen dålig. Det var första gången jag kände mig verkligen riktigt deppig - allt gick fel och varje dag var en dålig dag. Ett av problemen var att jag är så otroligt taggad och verkligen räknar ner dagar tills jag får ta bort gipset - planerar jobb, träning och massa annat. Trodde att det handlade om dagar tills jag skulle kunna gå efter tagit bort gipset och sen flera veckor för att träna upp foten på nytt. Men hon som opererade mig sa att det kommer ta 6-9 månaders rehabilitering tills jag kommer kunna röra på mig som vanligt igen... Kommer kunna börja jobba innnan det men det kommer bli riktigt tufft och med massa värk. Jag försöker nog intala mig själv annat och därför blir jag så besviken nu när jag börjar inse verkligheten. Hon sa, "Du måste verkligen förstå att detta är ingen vanlig operation. Det är en stor och avancerad operation så därför kommer det ta tid och det kan du inte göra något åt. Hälsan i första hand." Så sant så men inte lätt att bara gilla läget när man sett iframemot så mycket och börjat se ljuset men det är en lång lång bit kvar..

 

Pricken över i:et den veckan var att min älskade smartphone är död. Samma vecka sa jag "Åh vad jag älskar denna mobil" så nöjd jag var, köpt nytt skal, bytt teman, bakgrunder och laddat massa med musik. Nu är den helt borta, borta föralltid..det sura var att jag köpte den för 5500:- förra året i januari och vet ni vad jag får trots min drulle försäkring? 800:- vad får jag för det? En liten Nokia? Nu har jag ingen mobil men måste ändå betala av mitt abonnemang tills nästa år..Jag har inte fått lön sen oktober och är nu hemma med gipsad fot och det väntar lång rehab. Jag behövde inte detta ekonomiskt kan jag säga. Har sjukt mycket räkningar, fakturor och ingen inkomst. Bara lilla skit foten har gett mig massa kostnader på kort tid  - uppe i många tusenlappar och fler kommer det bli. Kan det inte bara vända nu?