Fuck what others think and do your own thing.
Död, stendöd. Exakt så känner min kropp sig. Klockan 10.00 startade testerna på F21, det börjades med "begåvningstest" ett teoretiskt test på datorn man ska göra under 80 minuter. Precis när jag skulle börja såg jag numret på dator - nummer 13.. men trots det så gick det bra. Sen var det längd, vikt, ekg, blodtryck, hörsel och allt var prima balleria tills vi kom till synen..jag visste gott och väl att jag hade dålig syn men inte så dålig..så dålig så att jag inte får delta i några alls utbildningar..kändes rätt surt, extra surt när han berättade att om jag hade sökt förra omgången hade dom godkänt det, förra måndagen höjde dom kraven för synen. Han sa att det är ingen idé för mig att göra testerna eftersom jag ändå inte kommer bli antagen till gmu, men jag valde att göra det ändå, då vet jag vad som väntar nästa gång. Det gick väldigt bra förutom muskelstyrkan. När jag ställde mig på vågen så skrattade han och frågade hur detta skulle gå till. Jag kan säga så här, kände mig som den svagaste människan ever. Dock inte så konstigt eftersom jag inte har kört några gymövningar alls, endast simning, promenader och jogging och det ger mig inte biffiga armar vad jag vet. Men han bad mig att gå hem - äta - gå upp 5 kilon och träna överkroppen och sen komma tillbaka. Det är precis vad jag ska göra. Jag ska äta mycket proteinrik mat och göra muskler. Dock kan jag inte träna bort synen..men jag funderar stort på att operera bort mitt synfel. Idag är min plan att efter jag kommer hem från asien-resan så ska jag söka in på gmu å nytt, omgång 2, 2013. Nu har jag ett år på mig att träna mig riktigt stark och trolla bort mitt synfel. Jag vill verkligen det här. Jag ska lyckas. Blev så taggad så for ut på en jogging-runda i skogen med pappsen - my god. Trodde jag skulle dö. Nu har jag även pumpat lite muskler. Är försvarsmakten redo för mig nästa år? I'm going to kick some ass!
Kommentarer