Lisa

Förlåt för att jag klagar, men det är här allt hamnar efter som det är lättare att skriva än att prata. Har otroligt svårt att klaga inför folk - vill absoult inte visa att jag har ont - vill därför inte söka hjälp förren jag verkligen inte står ut. Men nu var jag duktig. Jag bröt min handled för länge länge sedan när jag var cheerleader, haft har små problem men inge jag ville göra nå åt. Men efter jobbet i lördags kände jag att detta var inte helt okej. Man ska väl kunna öppna en dörr, hålla ett glas vatten och borsta tänderna. Så idag när jag var till sjukgymnasten med foten passade jag på att fråga om jag kan träna bort det onda i handleden. Pss, han började klämma och känna, det första han säger är "OJ, inte bra. Du har skadat den här förut va?" mm, så fortsätte det. En förslitningsskada som pricken över i:et. Men han sa, snälla var rädd om den här och gör som jag säger så kommer det försvinna innan det blir värre. Så denna gång ska jag det. Köpte detta fula dumma handledsskydd som jag ska ha 1-2 veckor :O  jag försökte flirta å fråga om jag bara kunde ha det när jag sover men icke, all the time. Tur bara en kort period för jag hatar sånt. När jag mosade andra foten med en hantel och egentligen skulle ha kryckor så gömde jag dom i förrådet och vägrade använda dom. Samma med foten, jag lindar å tjepar den bara om det kan täckas. Konstig jag är men jag hatar att visa att jag har ont. Men nu ska jag vara en duktig kikka. Från det ena till det andra, när ska jag bli less på chockladbollar? Sitter som aldrig fel med en liten brun, mjuk och god boll i magen. Det är fritt fram att komma med ett lass! Har annars haft långa härliga samtal, med kära syster å kära Iluta. Uppskattas enormt speciellt såna här kvällar. Puss på er.