Baby love

Saknar mitt charmtroll Emanuell, varför jag fastnade för dig bland alla 40-tals barn vet jag inte. Det känns som att det är mitt ansvar att du har det bra. Jag vet att du ligger i nerkissade lakan, med blöjan full i skit, att du inte får hjälp med din välling eller att du inte får ens lite kärlek. Att du är helt ensam och att din framtid är mörk gör att jag får en klump i magen. Vill bara ta upp dig i min famn igen, pussa dig på din lena kind och säga att allt ska bli bra. Det går inte, det svider. Det värsta är vi alla vet att du är bara en av alla miljoner barn som är i samma sits..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

var bloggId= '4fefc9fde087c3516bdc9ebf'; var is_pro = false;