Same shit, different day
Eftersom jag inte har förmågan att klaga inför folk eller visa hur det är. Så hamnar allt här. Det är grymt lättare att skriva, så förlåt att ni måste höra detta. Att jag är så otroligt less denna värk, dygnet runt, varje dag. Det blir bara värre och värre. Att gå till bussen känns, och mina hobbys som ljusar upp min vardag försvinner mer och mer. Min dröm om dans suddas ut sakta men säkert. Hade jag kunnat så hade jag börjat dansat seriöst, och nu när jag kommer bo i en storstad, kommer det finnas tusen möjligheter. Snälla gode gud kan du fixa foten så får jag dansa, kommer vara evigt tacksam. Sitter och kollar på alla begåvade människor och blir förbannad. Men ska inte ge upp ännu. Hur svårt är det inte att sitta still när man kollar på sånt här? Nä, på med mjukis byxorna och en tshirt, på med en grym låt så ska jag ta mig fan röra på mig lite.
Kommentarer