Only powerful character can surrender
Ja var ska man börja? Jag kan konstatera att jag älskar London. Folket, naturen, utbudet och allt. Idag när jag gick med barnen till en av lekplatserna i Hyde Park upptäckte jag hur jäkla vackert det är. Gick i sommarjacka, solen stekte på den blåa himmlen. Alla maffiga träd med stora löv i alla olika färger. Jag har alltid älskat våren och hatat hösten, tar tillbaka det, bor man på ett sånt här ställe var hösten är varm och fin, så förstår jag det fina med det. Det är så mysigt att ta promenader och se hur vinter närmar sig, inte för att jag känner någon kyla än, det var 15 grader idag i skuggan och det är snart november så int ska jag klaga. Förut var hösten bara kall, grå och deppig för mig. Men nu är det nå helt nytt. Jag har kommit in i familjen bättre och det går bättre för varje dag. Dock kommer jag alltid störa mig på vissa saker men jag har lärt mig att det är så rika människor behandlar en, åker in genom ena örat och ut genom andra. Veckan har varit tung, hopp och lek i 13 timmar varje dag. Då blir man rätt slut liksom, och inga extra pengar gör att man inte ser det positiva med det. Speciellt inatt när jag vaknade av "Lisa, han är vaken nu, ta hand om han!" kliver upp och märker att klockan är 3.55. Inte ok enligt mig. Hoppas att det var en engångsgrej, för det är inte mitt jobb. Okej ska inte hetsa upp mig och bli arg, det är faktiskt fredag. Fredag, fattar ni vad härligt? Men jag har valt att tacka nej till alla halloweenparty fester och stannar hemma ikväll. Jag är trött och känner för att vakna imorgon av mig själv, utvilad. Känna mig pigg och glad, göra en god frukost och ta reda på dagen. Tänk vad skönt att inte komma hem 4 inatt kall, full och pank. Nu ska jag avnjuta chips å dipp till Honey 2. Bjuder på bilder från förra helgen, bättre sent än aldrig right? Puss.
Tur att Molly älskar att vara onyttig som mig, men London har gjort mig extra onyttig. Varje kväll sitter jag och mumsar i mig något. På dagarna små-äter jag konstant. Rör jag mycket på mig? Nja.. ska ta tag i det här nästa vecka, eller kanske bara leva livet. Juste, chipsen kallar!
Kommentarer