Lisa

Det är tisdag. Nu har aupair mamman och pappan lämnat mig själv med barnen. I fyra nätter. Nu sover dom, håller tummarna att natten blir bra. Idag har jag försökt se allt positivt. Gick helt okej. Klart jag inte är proppfull av glädje så jag spricker men rullar på bra. Träffade en trevlig tjej idag, Gabriella. Hon har varit aupair i LA i ett år också, har pratat mycket med henne och det fick mig att tänka efter. Utan alla meddelande från min pojkvän, alla skypeminuter med familjen, min mammas kloka ord i mailen och min systers fina långa mail som peppar upp mig hela tiden hade det inte gått. Det hjälper jätte mycket. Som min syster sa, det är lätt att bli hemmablind. Nu upptäcker jag vad som egentligen betyder, vad jag saknar och vad jag vill. Och det stämmer, jag ser vilka som verkligen betyder och vad jag vill göra. Och på tal om något annat, så har jag gett min uteliggare lite mer pengar idag. Kan inte bara gå förbi. Så onaturligt att se en ung tjej sova på kartong, dag in och dag ut. Det är ingen skäggig alkolist liksom. Men imorgon ska jag köpa lite mat åt henne. Brukar tänka på henne när jag inte är på toppen humör, lycko mig - jag har en säng, mat, jobb och en underbar familj. Nu är det skypetime med min pojkvän. Yey.