Lisa

Har försökt att hålla mig, men måste få skriva av mig. Hemlängtan är enorm. Jag älskar London och saknar inte Sverige de minsta. Men jag saknar trygghet och närhet. Och små saker som att kunna öppna skafferiet och ta vad man vill, äta sig mätt av riktigt mat. Sitta och vara social i soffan eller köksbordet innan sängen kallar. Säga godnatt och få en kram. Känna sig sedd. Någon som frågar hur man mår. En kram. Vill bara vara hemma i min pojkväns famn i soffan bredvid mamma, pappa och Sara. Se på en film och äta popcorn. Att gå dag in och dag ut och ha denna känsla hela tiden var jobbigare än vad jag trodde. Känner mig inte alls lika glad som jag brukar, känner inte att jag njuter av livet. Det är svårt. Jag vill fara hem men ändå inte. Jag behöver nog ge det lite tid, kanske vänjer mig. Men problemet är inte att jag inte har kommit in i "jobbet", jag känner barnen och så, problemet är att jag inte trivs med det. Det är nog inte min grej det här. Att alltid måste säga till och uppfostra dom, att ofta få känna sig som en elak häxa och allt bråk. Hoppas verkligen att detta är bara en dålig period, för jag vet inte var jag ska ta vägen ibland. Men tack och lov för helger, då glömmer man bort allt och har trevliga stunder. Men det är en hel vecka tills dess, och inte vad för vecka som helst.. Föräldrarna åker bort imorgon och kommer hem fredag natt, i fyra fucking dagar ska jag vara helt själv med dessa bortskämda barn, som testar mig och är i trotsåldern. Jag ber till gud. Har ångest i hela kroppen som oroar mig. Förutom detta så fick jag veta idag att min älskade pojkvän kommer nog inte kunna hälsa på någon gång under min tid i London, det svider. Så som jag har längtat. Men jag har något iallafall och längta till, min syster kommer, dock om 45 dagar.. en bild på mig när jag var mer än lycklig, med min familj i Thailand. Och lite glad är jag ändå, skypade nyss med papi och farmor. Saknar alla så mycket, kan jag inte bara sluta göra det. Min rygg värker och jag vill kramas, tar väl nallen och lägger mig i sängen. Har redan ätit en massa gotta och de hjälpte inte det minsta. Godnatt då.

And if your homesick, give me your hand and i'll hold it
People help the people
And nothing will drag you down