Without a word
Veckan och helgen har varit så grymt bra. Allt har flytit på och jag har inte låtit någon trycka ner mig. Men nu sket det sig. Efter skype med mamma och pappa så sitter jag här nu och de rinner tårar ner för kinderna. Vill hem men ändå inte. Man håller allt inom sig men tillslut går det inte. När mami å papi säger "Kom hem och stanna, varför plåga dig själv och vara kvar? Att gå och känna dig så är bara slöseri med tid." Det får mig att tänka, det hade varit underbart och slippa känns sig som en ensam värdelös slav. Och att vara hemma med nära och kära. Men samtidigt finns det så mycket bra som väger upp det dåliga här. Då dyker det upp i mitt huvud varför vill jag egentligen stanna? Det vet jag inte, men jag känner mig inte redo ännu. Sen vill jag inte lämna min Molly. Vi ska klara dessa månader och göra något bra av dom. Punkt slut. Ska byta ut dessa mysiga depp låtarna till något glatt. Sov gott och gonatt!
Kommentarer